Livet är inte alltid lätt

Ibland, eller ja… Rätt ofta så funderar jag på det här med döden. Vad händer? Finns det något liv på den "andra sidan"? Jag tror faktiskt det, tror jag. Alltså, man kan ju inte bara försvinna sådär, själen och personligheten måste ju ta vägen någonstans.
Funderar också på vad som skulle hända om jag dog, vilka som skulle sakna mig. Såklart familjen, släkten och Dennis. Men vilka "vänner"? Blir det så att dom man inte har sett röken av på ett tag helt plöstligt erkänner mig som deras vän? Helt plöstligt blir man den många saknar? Ibland känns det så, fy fan. Det är en hemsk tanke, att man ska behöva dö för att någon ska erkänna ens existens…

Förutom att jag är inne i en period av mycket tankar så är jag också inne i en period då jag känner mig fruktansvärt ensam. Vet inte om det har med att göra att jag är i Kisa om kvällarna, och att jag inte har någon att prata med. Var så skönt när Dennis var här, att få umgås med någon.
Ont i magen får man av den här känslan. Jag vill aldrig behöva vara ensam, jag vill ha någon runt mig. Hemma har jag alltid mamma som kommer och frågar om saker, håller mig sällskap. Men här i Kisa blir allt så verkligt på ett annat sätt, ensamhet suger! Jag vill aldrig behöva bli lämnad ensam…

Ambulanssjukvårdare kanske vore något. Tror Du att jag skulle klara av det?

Grattis älskling! :)

Jahopp, då var man tillbaka nere i Kisa då, och älsklingen har jag med mig :)
Vi har mest tagit det lugnt, och myst med varandra. Lagat mat tillsammans, handlat, fått känna på sambolivet lite. Och det har inte varit annat än underbart!

Men idag ska han åka hem, och jag åker tillbaka till Ljungsbro för att sova hemma då jag har praktik i och med att det inte funkar med bussarna härifrån.
Missade praktiken den här veckan, magen har börjat bråka igen. En del saker kan jag äta, andra inte alls. Blää…
Men nu den kommande veckan är det ny praktikplats som gäller. Ska vara på försörjningscentrum, på deras IT-avdelning. Weee, ingen sjukvård alltså ;D

Gaah, ge mig pengar. Har inga kläder alls längre känns det som, asjobbigt. Och så vill jag klippa och färga håret, köpa träningskort och pierca mig. Så som sagt, GE MIG PENGAR! :D

Ska göra en tårta för första gången idag med, spännande! :)
För min älskling FYLLER ÅR idag! :DD *grattiskramar och grattispussar*

Orkar inte mer... Eller?

Jag tror jag ska sluta prata med folk...
Ibland måste man verkligen dra ord ur munnen på folk, och jag är trött på det.
Jag vet att jag verkligen inte har många vänner, men när man inte får mycket till gensvar från folk, då börjar man fundera. Är jag verkligen en plåga?
Orkar inte med skitsnack längre, det var alldeles för mycket sådant i min skolgång.
Kan inte folk bara vara ärliga istället? Det sårar oftast mer av att bli ignorerad än att inte bli tilltalad alls.

Visst, jag saknar verkligen att ha vänner man kan hitta på saker med närsomhelst. Men jag orkar inte med det här spelet.
Som på det här projektet jag är med på, på något sätt är det lättare för mig att vara själv, än att gå och tro att man är vän med någon. Är så trött på att känna mig ivägen för folk, att märka hur folk blir tysta så fort man kommer i närheten.

Jag vill bara försvinna, till en värld där man är accepterad för den man är.
Man borde kanske lämna Linköping och Östergötland?

SPIRA

Insåg att det var ett tag sen jag skrev, förlåt. Men det har varit lite att göra den senaste veckan, och sen har jag ju varit sjuk med.

Har nu börjat på det där projektet, SPIRA. Har väldigt delade tankar om det, vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt. Visst, vi får se en massa saker som Landstinget sysslar med, men det kommer inte leda till något. Förhoppningsvis kanske man vet vad man vill bli när man är stor, men jag är redan utbildad till mitt drömyrke.
Jaja, det är bara att stå ut dom här 12 veckorna. Börjar med "praktik" nästa vecka, ska vara på Röntgen på US. Får se hur det blir.

Nästa vecka åker min moster till Kina, så då får jag en annan hemadress för en månad eller så :) Ska bli skönt att komma hemifrån, slippa må dåligt.

Och imorgon kommer min älskling, och det kommer bli så mysigt att ha honom hääär :)))
Jag älskar dig Dennis, du betyder allt för mig! Ska bli så mysigt att få dela mitt liv med dig!