Dålig planering, usch

Äntligen är jag klar med min skrivuppgift. Tog bara en sisodär 2 timmar att skriva, phew. Dålig planering åsa, mycket dålig planering *slå mig själv*
Nåja, nu är den klar iallafall, ska läsa igenom den en sista gång imorgon innan jag skickar in den. Just nu är jag så trött på texten, och kan inte fokusera efter fel. Men det blir nog bra.

Har varit en mycket seg kväll kan jag säga dig, men söta lilla Sandra kom och räddade mig mitt i all tristess. Tack! :D
Har bestämt en lek-dejt vecka 12, vilket jag ser fram emot. Känns som om v. 11-12 kommer vara de veckor då jag har en liten chans till ett socialt liv. Tragiskt, men sant.

Nu ska jag ta och kolla upp buss inför studiebesöket imorgon. Har ingen aning om vart jag ska eller något, men det blir nog bra ändå.
Nattinatt.

Coming undone

Jihuu, vad kul det är att vara förkyld, NOT! Förstår inte varför jag ska få en massa feber och skit när jag är förkyld. Skulle vilja vara som Dennis, han blir bara lite snorig någon dag eller två, sen är det bra. Jag vill också ha det så :P
Men nu har det börjat vända iallafall, och det känns bra.

Annars så är det väl lugnt, har lite att göra imorgon, skoluppgift, läsning osv. Är inte direkt motiverad för det dock, men måste få det gjort. Men det tar jag imorgon som sagt.

Ska ta och lägga mig i soffan en sväng nu tror jag. Finns dock inget att titta på, Melodifestivalen är inget för mig, det har spårat ut alldeles för mycket. Får ta och kolla på CSI Classics kanske :)

Laters!

Ta mig för den jag är

Nej, jag mår inte bra. Jag är förkyld, enormt gnällig, hostar och konstant trött.
Men vet du vad? Jag biter ihop ändå. Jag behöver inte söka uppmärksamhet hela tiden som du gör, jag har mina nära och kära och jag vet att de bryr sig utan att jag behöver springa efter dem hela tiden.

Jag börjar stålsätta mig, jag har svårt att släppa in folk nära inpå, och jag har väldigt svårt att lita på folk just nu. Jag klarar mig bättre själv nu, jag har inte ens kvar den där känslan om att jag hela tiden måste tillfredsställa dig. Vet du hur skönt det är? Du anar inte...


Nåja, för att återgå till lite mer normala saker. Tillbaka till skolan igen, och det känns bra förutom lite krångel här och där. Men man är inte förvånad längre. Man bara rycker på axlarna och kör vidare.
Fick ett trevligt litet brev från kvinnohälsan idag. Ska dit den 6:e mars och ta cellprov. Gör inte sånt typ... ont? Fast då får det göra det, för skulle det vara något så tror jag inte att man bryr sig om just den smärtan. Lite jobbigt att gå dit själv bara, ska höra om mamma kan följa med.

Nej, ha det bra allihopa!

Trött, praktik, och saknad.

Då var första praktikdagen avklarad då! För den som undrar så var jag hemma igår, mådde inte speciellt bra.
Och självklart är varenda unge förkyld på förskolan, så just nu går jag bara och väntar på att jag med ska drabbas :P Dock vill jag inte bli förkyld, har inte tid med det. Så bort med er dumma basilusker.

Annars är det väl lugnt. Tänker något fruktansvärt mycket på Rasmus. Och ja, för dig kanske han var bara en katt, ett husdjur. Men för mig blir de mycket mer än så, det blir en familjemedlem.
Det är så jobbigt att veta att han inte kommer hem igen, riktigt jobbigt.
Ska försöka åka ut till mamma och pappa något den här veckan, måste bara det. Pyssla om Missan litegrann, det är ju ändå den andra vännen hon förlorat, även om hon och Rasmus inte alltid kom bra överrens. Men nu blir hon iallafall bortskämd, och det behöver hon.

Mycket mer har jag väl inte att säga, är förövrigt väldigt lycklig ändå, och att du inte vill dela lyckan med mig är inte mitt problem. Du har visat ditt rätta jag, och jag har fått nog!

Ha en bra kväll, det ska jag förhoppningsvis ha! Sova tidigt *hålla tummarna*

Vila i frid Rasmus

Fick ett samtal från mamma för ett par timmar sen, där hon berättade att hon och pappa hade låtit Rasmus få somna in. Han har sedan några månader tillbaka haft problem med urinsten, och inatt hade han blivit så pass dålig att mamma och pappa hade åkt in med honom till Valla och låtit honom få ro. Det fanns inget de kunde göra för honom, bara få slut på hans lidande.

Kommer så väl ihåg när jag, mamma och pappa såg honom för första gången. Vi kollade på honom och hans syster, och jag visste på en gång att det var han som skulle följa med oss hem. Fast först trodde vi ju att Rasmus var en liten Moa, men efter någon dag så insåg jag att han visst var en kille, haha. Kommer aldrig glömma det...
Det gör ont, tårarna bara rinner. Gubben lilla... Jag vet att du har det bra nu, nu behöver du inte lida mer. Vi ses, lillmatte älskar dig.

Jisses vad trött jag är, ni anar inte. Känns fortfarande inte som om jag har kommit igång efter julledigheten, och den här veckan har jag varit i skolan varje dag. När man inte är van vid det, då blir man trött kan jag lova dig.
Meeen, jag måste säga att jag är grymt stolt över min grupp! Ni är så duktiga tjejer! :)
Dumma VFU bara som kommer in och stör i våran fina rytm :/ Hade inte alls behövt ha VFU den här perioden. Men nu har jag iallafall kommit på min lilla pedagogiska aktivitet, det är ju något iallafall.

Hihi, berättade för Mojgan idag om förlovningen, och jag blev så glad över hennes reaktion. Det är skönt när hon, och självklart alla ni andra stöttar mig i det här beslutet. Vissa har man inte hört ett ord utav, men egentligen bryr jag mig inte. Det här är vad jag ville, och jag är jättelycklig! :)
Och nu har jag en mindre storlek på min ring, så nu passar den mycket bättre. Me like!

Annars då? Har faktiskt inte mycket att säga... Jag mår bra, hoppas ni också gör det! (krya på dig Johanna!)

Ha en bra helg, själv sitter jag bänkad framför Skidskyttet! :D

Våra ringar!

Ja som ni kanske förstår av bilden så är det min och Dennis ring, som vi skaffade idag. Så numera kan man kanske se sig som förlovad då :)
Dock har vi inte graverat in något än, det skall vi göra till våran 4-årsdag i sommar sen.

Och så passar jag på att be om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilden, men det får duga för nu. Nu längtar jag bara tills Dennis kommer hem så vi får sätta på oss ringarna!

Älskar dig mitt hjärta, nu är det verkligen du och jag!