måndag 19 oktober 2009

Nya tag

Näe fy på mig för att jag uppdaterar så dåligt. Jag förstår om ni har tröttnat på att titta in här, det skulle jag heller inte göra om jag vore er :D

Men, jag känner att jag vill skriva mer, så nu vill jag har hjälp från just DIG!
Ge mig tips på vad jag kan skriva om, vad vill ni läsa? :)

Nu är det dags att fixa iordning sig, bai bai!

lördag 10 oktober 2009

Orolig...

Hoppsan, nu var det visst ett tag sedan jag skrev... Igen. Nåja, bättre sent än aldrig som det så vackert heter, eller hur? Det har faktiskt varit lite tufft den senaste tiden, så bloggen är inget jag prioriterar, men nu tänkte jag uppdatera er lite.

Det har varit ganska mycket i skolan den senaste tiden. Vet inte alls vad som har hänt, men jag är inte ett dugg motiverad just nu, vilket leder till att jag skjuter upp saker och halkar efter. Vilket leder till att jag får sådan sjuk ångest. Men jag hoppas att jag kommer i fas så småningom, för nu är det så himla lite kvar på min utbildning, jag är ju snart klar :)

En annan sak som har varit lite jobbig den senaste veckan är att i onsdags så fick min mamma problem med andningen och fick åka ambulans in till Vrinnevisjukhuset (hon skulle på föredag i Norrköping). Fick ett samtal framåt kvällen där jag fick veta att mamma var inlagd, mycket mer information fanns inte. Senare ringde min bror, det pratades om att mamma hade fått en blodpropp i lungan. Jag fick panik, grät och skakade om vartannat. Men då min bror ringde så mådde mamma bra, men hon skulle stanna kvar för observation under natten. Jisses, då sov jag inte mycket kan jag lova. Dagen efter så fick mamma komma hem, jag följde med pappa till Norrköping och hämtade henne. Och tack o lov så var det aldrig någon blodpropp, utan förmodligen var det stressrelaterat.
Men hon mår bra nu som sagt, men jag gör det inte. Efter det här så inser man ju att vad som helst kan hända, när som helst. Och jag är livrädd. Sover dåligt, och går hela tiden runt med tankar i huvudet. Men jag har min familj, jag har Dennis som har visat sitt stöd. Även Maria har varit till stor hjälp då hon vet vad jag har gått igenom och vilka känslor man kan ha...

Nåja, nog om detta. Jag försöker intala mig att allt är bra.

Hoppas att allt är bra med er.
Ha det!