Jag lägger ner nu, det får vara. Jag vill hellre stänga in mig i min bubbla, det är lättare där. Jag vet att jag har problem, men jag kan inte leva med att folk kommer med pekpinnar och säger åt mig att göra si eller så. Jag vill bara få vara mig själv, omge mig med människor som accepterar det. Men det är svårt när man samtidigt inte känner igen sig själv. Vem är jag? Vad vill jag? Det är väl lättare att stå själv?
Äh. Jag vet inte... Ensam är stark?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar