Nej, jag mår inte bra. Jag är förkyld, enormt gnällig, hostar och konstant trött.
Men vet du vad? Jag biter ihop ändå. Jag behöver inte söka uppmärksamhet hela tiden som du gör, jag har mina nära och kära och jag vet att de bryr sig utan att jag behöver springa efter dem hela tiden.
Jag börjar stålsätta mig, jag har svårt att släppa in folk nära inpå, och jag har väldigt svårt att lita på folk just nu. Jag klarar mig bättre själv nu, jag har inte ens kvar den där känslan om att jag hela tiden måste tillfredsställa dig. Vet du hur skönt det är? Du anar inte...
Nåja, för att återgå till lite mer normala saker. Tillbaka till skolan igen, och det känns bra förutom lite krångel här och där. Men man är inte förvånad längre. Man bara rycker på axlarna och kör vidare.
Fick ett trevligt litet brev från kvinnohälsan idag. Ska dit den 6:e mars och ta cellprov. Gör inte sånt typ... ont? Fast då får det göra det, för skulle det vara något så tror jag inte att man bryr sig om just den smärtan. Lite jobbigt att gå dit själv bara, ska höra om mamma kan följa med.
Nej, ha det bra allihopa!
1 kommentar:
Cellprovet gör inte ont men känns obehagligt. Bara man slappnar av så går det bra. Och det provet tas ju ändå för DIN skull. För att upptäcka eventuella förändingar.
*stor kram*
Skicka en kommentar