Fick ett samtal från mamma för ett par timmar sen, där hon berättade att hon och pappa hade låtit Rasmus få somna in. Han har sedan några månader tillbaka haft problem med urinsten, och inatt hade han blivit så pass dålig att mamma och pappa hade åkt in med honom till Valla och låtit honom få ro. Det fanns inget de kunde göra för honom, bara få slut på hans lidande. Kommer så väl ihåg när jag, mamma och pappa såg honom för första gången. Vi kollade på honom och hans syster, och jag visste på en gång att det var han som skulle följa med oss hem. Fast först trodde vi ju att Rasmus var en liten Moa, men efter någon dag så insåg jag att han visst var en kille, haha. Kommer aldrig glömma det...
Det gör ont, tårarna bara rinner. Gubben lilla... Jag vet att du har det bra nu, nu behöver du inte lida mer. Vi ses, lillmatte älskar dig.
2 kommentarer:
Jag vet, tack så mycket:)
Sov gott Rasmus.
Usch va tråkigt för dig, men ja vet oxå att vist tröstar de lite att veta att de va för hans bästa. Du får sätta dig och gosa lite me frejan och elsan i hans minne (^_^) Pöss på dig gumms
Skicka en kommentar