En konstig dag idag, med konstiga känslor.
Har suttit i över en timme nu ikväll och läst en blogg som jag hittade på lunar. En tjej, som förlorade sitt barn i cancer. Jag kan inte beskriva hur mycket jag lider med henne och hennes familj. Det måste vara hemskt att förlora sitt barn.
Vill ni själva läsa så gå in på den här länken:
http://www.williamhedman.dinstudio.se/index.htm
Vilken enorm smärta hon måste känna.
Jag och Dennis har ju börjat prata lite om barn sådär, och jag kan inte ens föreställa mig att behöva gå igenom något sådär hemskt. Man undrar vartifrån såna människor hittar styrkan att fortsätta. Hur kan man gå vidare? Tänk om något sånt händer en själv? Hur klarar man det?
Mycket tankar i huvudet ikväll, sorg, besvikelse.
Jag undrar ibland om jag förväntar mig för mycket...?
Jag orkar inte vara ledsen, jag orkar inte må dåligt. Varför? Varför gör du såhär mot mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar